Svarthuvad vitbukspapegoja vanligtvis kallad "Caique" på engelska men på svenska kallas den Svarthuvad vitbukspapegoja, Vitbuk, eller ibland kajk (Skånskt uttryck), den tillhör arten [Pionites] och är en papegoja som först 1758 fick sin vetenskapliga upptäckt. Den härstammar från norra delen av Sydamerika. Om man sköter denna papegoja rätt kan den bli ca 30-40 år, den verkliga livslängden kan vara mera än så. Den har som fullvuxen en längd på 23 cm och väger ca 140-170g.

Den svarthuvade vitbukspapegojan tillhör Cites placering II. Svarthuvad vitbukspapegoja har många olika färgkombinationer beroende på vilken underart den tillhör. Längre ner på sidan beskrivs i korthet hur man kan se skillnad på de olika underarterna av Pionites melanocephala och Pionites leucogaster. Men först kommer lite information om tamfåglar.

Som tam burfågel är den Svarthuvad vitbukspapegojan en lagom mellan stor papegoja. Man bör tänka sig för flera gånger om innan man köper en som man skall ha som tam burfågel p.g.a. deras stundvis höga läten. Hemma hos oss finns det numera 2st Caiquer som delar samma bur från mitten av augusti 2008. Under sommarhalvåret bor de ute i en nybyggd bur (1x3 meter) som byggdes i maj 2007, där papegojorna är ute från tidig morgon till sen kväll. Hemma råder tyst hem tyst papegoja, men de ger mycket oväsen ifrån sig om man har t.ex. högtspelande radio på.

Diskussioner om man skall köpa föräldrar matad eller hand matad Caique unge tycker jag att det inte råder något tvivel om vad som är rätt och fel, den unge som matas av sina föräldrar lär sig att det är så det skall gå till och har det med sig när den skall ha egna ungar, vem vill ha döda ungar i holken för att föräldrarna inte tar hand om sina ungar, där med kan en ond spiral ha sin början, man måste själv handmata ungarna för att få dem på pinne. Dessutom så är det av största vikt att en uppfödare inte lämna ut ungar som inte är helt självständiga d.v.s. de skall själv äta från den föda som man förser den med i buren, samt att den under denna tid har ökat i vikt. Det är inte helt ovanligt att man får ta över handmatningen efter uppfödaren och då har man inga garantier på att den någonsin kommer bli självständig och öka i vikt. Att handmata en unge är väldigt jobbigt och skall ske med jämna intervaller dag som natt. Detta kan vara svårt att para ihop med ett arbete. Det finns också rön på att handmatade ungar löper större risk att drabbas av fjäderplockning än föräldrar matad papegoja. Om detta stämmer vet jag inte men vem vill ha en plockad papegoja i buren.

Svarthuvad vitbukspapegoja är som ensam fågel mycket sällskaps sjuk och kräver konstant uppmärksamhet när man är hemma och detta kan yttra sig i skrik eller annat oljud. Det är av största vikt att inte ge vika för papegojans skrik och gå dit till buren, den lär sig snabbt att om jag skriker så får jag sällskap, utan låt den skrika och skrik inte tillbaka på den. När den tystnat och varit tyst en liten stund kan man gå in till Kajken och berömma den för att vara tyst, ge den en vindruva eller något annat som den älskar.

Svarthuvad vitbukspapegoja mår bäst med en artfrände . Jag rekommendera därför en sällskapsfågel till den ensamma "Vitbuken" helst av samma art. Det kanske inte är så lämpligt att ha en hona och en hane om man inte vill föda upp vitbukspapegojor, deras behov av holk i det dagliga livet gör det svårt att styra äggläggningen. Som sällskaps fågel lämpar det sig bättre med 2st hanar. Det går också att ha andra fåglar som sällskap men inte i samma bur inomhus. Utomhus kan det gå om man har en mycket stor flygbur till sitt förfogande. Men det har man oftast inte till tamfåglar.

Svarthuvad vitbukspapegoja är tuff och tror på fullt allvar att han är en mycket större papegoja än vad han är. Det krävs att man inte är rädd för fåglar och visar vem som bestämmer annars tar den snabbt överhand och skapar problem för ägaren. Bit problem som uppstår under sin könsmognads process från ca 1-3 år är vanligt förekommande och kräver stort tålamod och bestämdhet från ägaren. Caiquen är inte känd för att tala men den ska kunna lära sig fåtal tvåstaviga ord, andra läten typ visslingar, härma leksaker och andra fåglar. Den är väldigt lättlärd och gör vad som helst för en vindruva eller ett solrosfrö. Konster som "snurra runt", "spela död", "Hälsa goddag", "ligga på rygg i handen, rulla runt hoppa jämfotahopp" kan mycket väl ligga på repertoaren, med andra ord Sydamerikas pajas.

När man släpper ut en Svarthuvad vitbukspapegoja ur buren krävs det att man passar den hela tiden, den älskar att busa och att reta gallfeber på sin ägare. Sladdar, tangentbord och pennor tillhör favoriter att gnaga sönder, även en och annan fåtölj kan vara välsmakandes. Gnagbehovet finns och kan tillfredställas med t.ex. färska grenar från pil- och fruktträd. I buren skall det finna en del leksaker både i och utanför buren som man gärna får byta ut en gång i veckan, på så vis tröttnar inte papegojan på sina leksaker och kan ha ett aktivt liv även i buren.

Under könsmognadsprocessen kan vitbukspapegojan attackera en familjemedlem och även andra vänner och bekanta. Det är därför viktigt att man lär känna sin fågel och inte utsätter den eller andra personer för någon risk. Vitbukspapegojan lämpar sig inte för småbarnsfamiljer, leken övergår snabbt till ett mer aggressivt humör och kräver bestämdhet och envishet för att bemästra. Vitbukspapegojan bör hanteras av alla i familjen och kräver att man inte är rädd för att bli biten.

Inför köpet bör man överväga om man är rätt familj för en Svarthuvad vitbukspapegoja. Det kanske är bättre att vänta ett par år tills att barnen är lite större och mer mogna för en stor fågel i liten förpackning. Har jag plats för en bur i storleken 90x60 cm eller större, den tar ju ganska stor plats i hemmet. Köpet innebär ett långt liv tillsammans med papegojan. Du måste vara införstådd i att du ger dig in på ett livslångt partnerskap med denna underbara varelse. I buren skall man ha naturgrenar i varierande tjocklekar som "sittpinnar" för att få lite slitage på klor och trampdynor. Tänk på att fåglar som hålls i voljär året om skall ha tjocka grenar så att papegojan inte förfryser tårna., d.v.s. när fågeln sitter på grenen och vilar skall buk fjädrarna kunna täcka tårna. Den skall också ha tillgång till en bur inomhus med värme, även här är det bra med varierande storlek på grenarna, detta ger fot gymnastik. Den Svarthuvad vitbukspapegojan gillar att sova i holk, och bör alltid ha en i sin bur även som voljär fågel. Storleken på holken bör minst vara 23cm i diagonal mått, om två Svarthuvade vitbukspapegojor kamperar i samma holk bör holken vara större. Buren skall ha minst 60cm x 90cm i botten och en höjd på minst 60 cm (Mått för en ensam papegoja) just för dina behov kan du läsa här på ”Sveriges tamfågelförening” i pdf format. ”

Renlighet i buren är mycket viktigt för alla burfåglar både som tam fågel och voljär fågel, det förhindra spridning av bakterier och andra sjukdomar. En rekommendation är att rengöra minst en gång i veckan men gärna oftare. Saker som skall rengöras extra noga är botten på buren, sittpinnar och matskålar. Mat och vatten bör utfodras morgon och kväll och givetvis rena och diskade skålar. På morgonen utfodrar man lämpligen med pellets och på kvällen när man kommer hem från jobb kan man ge dem frukt och grönt samt pellets. Frukten och grönsakerna bör man ta bort före sängdags för att det inte ska bli skämda.

Nötter, fröer och liknandet ges som godis i små mängder.

Svarthuvad vitbukspapegoja: (Pionites melanocephala melanocephala)

Den s.k. "Orangebyxad" Svarthuvad vitbukspapegojan upptäcktes först av Corrolis Linnaeus 1758 och fick då sin första vetenskapliga dokumentation. Art namnet blev "Svarthuvad vitbukspapegoja" och är den nominata formen. Beskrivningen blev följande:

Papegoja med svart huvud och krämvitt bröst.  Den är grön på rygg, samt stjärtpennor och vingar. Den har orange-gula byxor, hals samt undre stjärttäckare. Näbben samt fötterna är svarta. Ögonen har röd iris med en grå ring utan fjädrar precis runt ögat.

Denna art utbreder sig från Colombia, norra Brasilien, nord östra samt södra Venezuela, Franska Guinea, Guyana samt Surinam.

P. m. melanocephala är den vanligaste underarten av vitbukspapegojor i Sverige, och finns att köpa hos flertalet stora uppfödare i riket.

Första uppfödning i Sverige registrerad 1980 som är registrerad i Svensk Fågelhobbys förstauppfödningsregister.

Svarthuvad vitbukspapegoja (Pallida): (Pionites melanocephala pallida)

Den s.k. "Gulbyxade" Svarthuvad vitbukspapegojan under art till den svarthuvade vitbukspapegojan upptäcktes först av Hans Hermann Berlepsch år 1889 och fick då sin första vetenskapliga dokumentation. Art namnet blev Svarthuvad vitbukspapegoja med under arten "Pallida". Beskrivningen blev följande:

En papegoja med svart huvud och krämvitt bröst. Den har grön rygg, samt gröna stjärtpennor och vingar. Den har gula byxor, hals samt undre stjärttäckare. Näbben samt fötterna är svarta, ögonen har röd iris med en gråaktig ring utan fjädrar precis runt ögat.

Denna art utbreder sig från södra Colombia, södra och nordöstra Peru samt östra Peru.

Första uppfödning i Sverige registrerad 1988 som är registrerad i Svensk Fågelhobbys förstauppfödningsregister.

 

Rosthuvad vitbukspapegoja:  (Pionites leucogaster xanthomeria)

Den S.k. "Gulbyxad " Rosthuvad vitbukspapegojan är en under art till den svarthuvade vitbukspapegojan upptäcktes först av Philip Lutley Sclater år 1857 och fick då sin första vetenskapliga dokumentation. Art namnet blev Vitbukspapegoja med under arten "gulbyxad" och beskrivningen blev följande:

Orange-gul färgat huvud och nacke. Den har gula byxor, haka, undre stjärttäckare och kinderna. Vitt bröst med ljus-grön rygg och vingar, den nedre delen av ryggen samt stjärtpennor är gröna med en del gula stänk. Näbben är hornfärgad och fötter är grå. Ögonen har röd-orange iris med en vitaktig ring utan fjädrar precis runt ögat.

Denna art utbreder sig från nordvästra Brasilien, Ecuador, Peru och Bolivia.

Första uppfödning i Sverige registrerad 1988 som är registrerad i Svensk Fågelhobbys förstauppfödningsregister.

 

Rosthuvad vitbukspapegoja: (Pionites leucogaster leucogaster)

Den S.k. "Grönbyxad " Rosthuvad vitbukspapegojan är en under art till den svarthuvade vitbukspapegojan upptäcktes först av Heinrich Kuhl år 1820 och fick då sin första vetenskapliga dokumentation. Art namnet blev Vitbukspapegoja med under arten "Grönbyxad" och beskrivningen blev följande:

Papegoja med vitt bröst med orange-gult huvudet samt nacken. kinder, hals, och undre stjärttäckare är ljusgula. Ryggen, vingarna, byxorna och övre delen på stjärten är ljusgröna. Undersidan på stjärten är svartaktigt grön. Ögonen har röd-orange iris med en vitaktig ring utan fjädrar precis runt ögat. Näbben är hornfärgad samt fötterna är grå

Denna art utbreder i norra Brasilien.

Första uppfödning i Sverige registrerad 2007 som är registrerad i Svensk Fågelhobbys förstauppfödningsregister.

Rosthuvad vitbukspapegoja:  (Pionites leucogaster xanthurus)

Den S.k. "Gulstjärtad" Rosthuvad vitbukspapegojan är en under art till den svarthuvade vitbukspapegojan upptäcktes först av Walter Todd år 1925 och fick då sin första vetenskapliga dokumentation. Art namnet blev Vitbukspapegoja med under arten "Gulstjärtad" och beskrivningen blev följande:

Liknar den grönbyxade vitbukspapegojan men något ljusare. Byxorna, kinder, och undre stjärttäckarna, och både övre och nedre sidan av stjärten är gula. Den nedre ryggen samt övre stjärttäckarna är gröna med gula stänk. Ögonen har röd-orange iris med en vitaktig ring utan fjädrar precis runt ögat.

Denna art utbreder i nordvästra Brasilien.

Första uppfödning i Sverige är inte registrerad i Svensk Fågelhobbys förstauppfödningsregister.

Slutsats:

Ungfåglarnas bröst är inte vita utan snarare krämvita, det har de fram tills de blir könsmogna vid 1-3 år och försvinner efterhand när det ruggar. Vid könsmognad förvandlas vitbukspapegojan från en go kelgris till ett bitande monster som biter på allt i alla lägen, som tamfågel märks detta ganska väl när man har fågel på handen. Detta kan också yttra sig på andra sätt och vara ofta under stora delar av könsmognadsprocessen. Vitbukspapegojan kan från vilande snabbt övergå till hårt och aktivt lekande, det kan den hålla på med i timmar för att sen plötsligt bli trött och vill då återgå till vila. Holken och leksaker är ett måste, det kan hända att vitbukspapegojan försöker ta leksaker med sig in i holken men de sitter ofta fast i en kedja i burens taket, så den får kämpa för att lyckas med den manövern. Kanske är den rädd för att någon tar den.

Som kanske märks så försöker jag på ett enkelt sätt namnge de olika underarterna av vitbukspapegojor med smeknamn som t.ex.

Svarthuvad vitbukspapegoja: Orangebyxad, Gulbyxad .

Rosthuvad vitbukspapegoja: Gulstjärtad, Grönbyxad och Gulbyxad .